Förra veckan var det låsbyte inför stambytet. Det ringer på dörren den avtalade tiden å jag öppnar. En man står på knä och gräver i sina lådor i trappen, en är på väg in i en annan lägenhet en kommer ut ifrån en lägenhet. Ingen tar notis om mig. Jag rycker på axlarna å lämnar dörren öppen, men lite irriterad..Någon börjar låsbytet i alla fall. Efter ett tag av borr och skruvdragarljud så ropar nån; det är färdigt! Ok jag kommer till dörren. "Då är det bara att låsa om sig". Nej jag har inte fått nåra nycklar. "Men det står lgh 767 nyckel här". Jaha, men när skulle jag fått dom? En börjar rota i lådorna igen. Ingen av dem tittar direkt på mig. "Ah, nä jag får ringa chefen" säger han då. Ringer; "tjena, de e Mutte, har ru nåra nycklar till lgh 767?" tyst, plötsligt spänner han ögonen i mig, "aa, aha, aa, a. Okey"lägger på. "De ska komma i hissen" Mina ögon blir allt större å större. Hissen kommer ner och den andre killen öppnar dörren, "ja titta, där ligger de". Absurd glädje! Mutte har blivit legend här. Ingrid ska skriva en bok.
