Från Stad till land

Förra veckan var det låsbyte inför stambytet. Det ringer på dörren den avtalade tiden å jag öppnar. En man står på knä och gräver i sina lådor i trappen, en är på väg in i en annan lägenhet en kommer ut ifrån en lägenhet. Ingen tar notis om mig. Jag rycker på axlarna å lämnar dörren öppen, men lite irriterad..Någon börjar låsbytet i alla fall. Efter ett tag av borr och skruvdragarljud så ropar nån; det är färdigt! Ok jag kommer till dörren. "Då är det bara att låsa om sig". Nej jag har inte fått nåra nycklar. "Men det står lgh 767 nyckel här". Jaha, men när skulle jag fått dom? En börjar rota i lådorna igen. Ingen av dem tittar direkt på mig. "Ah, nä jag får ringa chefen" säger han då. Ringer; "tjena, de e Mutte, har ru nåra nycklar till lgh 767?" tyst, plötsligt spänner han ögonen i mig, "aa, aha, aa, a. Okey"lägger på. "De ska komma i hissen" Mina ögon blir allt större å större. Hissen kommer ner och den andre killen öppnar dörren, "ja titta, där ligger de". Absurd glädje! Mutte har blivit legend här. Ingrid ska skriva en bok.

Different

Things can change, just like that. I have been quite stressed and worried for som time. But then, not as someone clicked a button, suddenly I find myself singing again!

Yihaa....

Community

Going to church, how easily I have taken it for guaranted. Sometimes even a bit hard. The same for opportuneties to meet friends and relatives living close by. But I tell You, right now I long for celebrating the Lords supper with sisters and brothers. Well how difficult might that be, You may wonder? Well, it is, I don't have a car and there is no regular church here in Lannavaara. Well, I will remember this in the future and be grateful for what I have. Cheers!

Snow-scooter in the forrest of Lannavaara

Snow, sun, sledge riding and freezing cold but unimaginable colors and freshly baked buns from our MD Jenny with coffee.

Just lovely, and after walking up and down, I got a ride with Tommy on his snow-scooter back home to my little cabin.

Tur till Luleå

Vi körde ett gäng ifrån Lannis, ner till Lule för att roa oss, fann vi,

en väg som var lång och men vacker å vrång i midvinterns vita grannis!

Lannavaara forevever

Hur roligt får man ha det på en skala? Att slipa till stenar det är såå roligt! Här håller Åsa på att inspektera om stenen är färdig.

North again

In about a week I'll be in Lannavaara again. I've spent to little time to write here, but I was there for a week-end-course in stone-finding-preparing-setting this summer and now I'll be there much longer. Great! But there is alot to prepare before and Synergy conference next week-end. http://www.synergy-arts.com/

Hope to see you there!

Sonja